Idag gläds jag över att katten kräktes upp en relativt osmält sork i sonens soffa. Ja, nu är det kanske inte själva spyan som gör mig glad, utan vägen som ledde dit. Häng med på en osammanhängande och ganska långsökt utläggning om varför:
Jag är så lycklig över att ha en katt, som får vara ute och jaga ohämmat för att sedan äta upp varenda liten gnagare han lyckas fälla. Jag är så lycklig över att få bo på landet och att i mitt hus bor en son, som har ett eget rum, med en egen soffa. Som katten kan kräkas i.
Dagens tankenöt: I vilket återvinningskärl sorteras påsen innehållande uppkastad sork och hushållspapper?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar