Back to reality

Javisst, nu är ordningen återställd igen. Jag drar mitt strå till stacken, tjänar ihop till brödfödan och är en god samhällsmedborgare. Slut på trams med semester och lediga dagar.

Hej då till sovmornar och att hasa runt i pyjamas med håret på ända och kaffekopp i handen. Hej då till okynnesätning och att se på obskyra deckare mitt i natten. Hej då till fria fantasier och tångrika bad.

Hej matlåda, hej morgontrötthet, hej stressiga mornar, hej glömt lösenord, hej fönat hår, hej läxläsning, hej gympapåse, hej kaffekick, hej ordning och reda.

Hej vardag.

Läslust?

På allmän förfrågan kommer här mina favoritförfattare helt utan sortering - allt från romaner, dikter, kåserier till facklitteratur: Bob Hanson, Bodil Malmsten, Sara Stridsberg, Harlan Coben, Maria Wine, Jo Nesbö, Johan Theorin, Jodi Picoult, Mons Kallentoft, Monica Fagerholm, Martina Lowden, Anders Engquist, Bo Baldersson, Redtop, Mare Kandre.

Det får räcka för stunden. Jag fyller på senare (listan är lång och sommaren är kort).

Flamingo lovers

Se där! Då var den årliga utflykten till Fågelparken i Helsingborg avklarad. Vi är i min familj genetiskt programmerade att älska alla sorters fåglar, vilket naturligtvis innebär att flamingon fick sig en överdriven dos kärlek denna dag. Där stog de, alldeles rosa och förvånade när familjen birdie-nördie anlände. Sällan hade en så fånig familj skådats på så nära håll.

De är härliga och läskiga på samma gång, flamingosar (flamingona, flamingorna, flaming gogos? Hur fasen får man till det i plural?). De är liksom felledade i knäna och upp-och-nedvända i ansiktet. Lite som livet självt. Om jag nu ska krysta fram en liknelse, och vid det här laget har jag slutat bry mig om hur långsökta de än må bli.

Nu ska jag återvända till mitt felledade liv och äta en sushi bak-och-fram.

Jag är så jäkla crazy. ;)

Här är vi!

Om nu någon undrar så befinner vi oss här, i Helsingör, eller på fastlandet i Helsingborg. Våra somrar brukar betyda att vi pendlar lite mellan dessa ställen. Alltså följde vi även denna sommar traditionen och klev på båten som tuffade över Öresund i morse.

Vem vet var vi är i morgon? Inte vi, i alla fall. Denna sommar låter vi lusten styra oss. Vi har en vag aning om vad vi vill göra och var vi vill vara men låter dagsform och plånbok avgöra. Slackar oss genom semestern i väl intrampade sandaler och solglasögon med glapp i skalmarna. Glada, svettiga, trötta och griniga. Oftast i den ordningen. Allt beroende på vilken nivå i blodsockerkurvan vi befinner oss i. Men mest glada. Och svettiga. :)

Dagens minnen från Helsingör: Varmt, soligt, röd pölse, glass, doftljus, servetter, turister, Lego, svettdoft, skratt, ost, baconsvålar, öl, målade tånaglar, udsalg, presenter, längtan, vattenstänk, taxfree godis, barnfamiljer, tofsar, måsar.

Packa, packare, packarest

Exakt så här glamorös skulle jag kunna se ut nu när jag är i färd med att packa resväskan inför semestern. Jag skulle kunna förmedla en härlig pin-up-känsla a' la Marilyn Monroe. Jag skulle kunna känna mig maffig och avspänd även i situationer som dessa. Om jag vore en annan person, vill säga.

I själva verket springer jag runt och letar efter saker som jag lagt på "jättebra" ställen, packar upp och packar ned. Jag virrar runt mellan rummen i mitt chateau (läs: lya) och svettas som en hel karl. Med ett högrött ansikte och flämtande andhämtning känner jag mig närmare en mullig käringa (småländskt uttal) med huckle i en buskis av Stefan och Christer än en kurvig puma i någon fransk långfilm från 50-talet.

Det är lite synd. Jag hade kunnat vara så glamorös.

Jag ska måla hela världen...

Välkommen till min värld! Så här ser den ut: några väggar, några köksluckor, en pall, en bokhylla och en trädgårdssoffa har nu bytt färg med hjälp av en roller, en pensel och ofantligt många liter vit målarfärg. (Och nu funderar jag över att måla om hallen och sovrummet för att rida på den maniska vågen fullt ut.)

För vad bryr väl jag mig om att solen skiner utanför fönstret? Eller att grannen lastar bilen full med campingutrustning? Eller alla cyklister som susar förbi mitt hus på väg mot stranden och total avkoppling? Under tiden mina medmänniskor byter (hud)färg på stranden byter jag färg på insidan av mitt hus.

Jag målar. Alltså finns jag.

Sand mellan tårna

Egentligen har jag semester. Men det hinner jag nästan inte med. Jag ligger redan efter i planeringen vad gäller:

1. Strandbesök och tillhörande solbränna (jag är vit som en magnecyl)

2. Sociala aktiviteter (var är alla grillkvällar med sangria eller paraplydrink?)

3. Sommarsnygghet (rakade ben och målade tånaglar förekommer mest på andra.)

4. Beach 2010 bantning (glass, godis och läsk regerar. Dessvärre.)

Jag skulle kunna må dåligt över detta på ett självömkande och martyrlikt sätt men eftersom jag fick kortisonsprutor i axlar och armbågar i förra veckan känner jag mig alldeles för frisk för att tycka synd om mig själv. Jag har till och med målat om köksluckorna. Och en bokhylla. Med en viss grace och elegans, om jag får säga det själv. Inte illa pinkat för en gammal ledsvag kärring som jag.

Jag känner mig lite som en av de där härliga kvinnorna i målarfärgsreklamen som målar om huset med en klatchig sjal runt huvudet och avslutar med att pussa sin skäggige man och ge ungarna en glasspinne. Självklart skiner solen och grannarna vinkar glatt på avstånd, i motljus.

I morgon ska jag: Ringa de jag borde men inte hunnit. Fika med de jag borde men inte hunnit. Starta upp med ny medicin som jag borde men inte hunnit. Låta bli att äta glass som jag hunnit men inte borde.