Du är vad du äter

Okej. Då antar jag att den rätta kosten för mig som vill bli rik är att smaska Trisslotter.

Skål!

Vänskap...

... med en blinkning till JG. Fortsätt läsa min blogg; man vet aldrig, jag kan ju råka skriva något vettigt någon gång... ;)

Idag gaskar jag upp mig

Ytterligare ett ord och känsla som måste få större genomslag i vardagen. Det finns alltid någon som har det värre så varför ska jag sitta här och ta upp onödigt utrymme i cyberspace med gnäll om i-landsproblem? Alltså, dags att gaska upp sig!

Jag tar en kopp kaffe till, sprider ut mina studieböcker runt mig i soffan och sätter igång. Ropar till mig själv: "Gaska upp dig, kvinna!" Tar tag i min falnande studiemotivation. Gör mina egna val. Visar jävlaranamma. Och dricker ännu en kopp kaffe - för säkerhet skull.

Jag vill gräma mig

Jag grämer mig alldeles för lite. Därför ska jag ägna kvällen åt just det, att gräma mig. Också själva ordet används på tok för lite, tycker jag. Därför: Gräma, gräma, gräma.

... och, de nominerade är... (trumvirvel för att ge lite Guldbagge-känsla)

I kategorin: ”Saker jag borde gjort men inte gjorde” – Dammsugit. Igår. Eller kanske snarare redan i förrgår.

I kategorin: ”Saker jag inte borde gjort men gjorde” – Jag var alldeles för snäll idag. Igen. Jag blir så trött på att jag har ett behov av ”göra alla glada” i min omgivning. Note to myself: Var inte så mesig! Som straff får jag gå och lägga mig utan middag kl 21.00 pip. (Nattsnacks tillåtet. Som alltid.)

I kategorin: ”Saker jag sagt som inte behövdes sägas” – Rymmer tyvärr mycket av det jag hasplat ur mig under dagen, antar jag. Skulle vilja vara den där tysta, begrundande kvinnan men hamnar allför ofta i avdelningen för non-stop-talkers när något känns intressant (vilket kan vara allt från tropiska tarmsjukdomar till hur man virkar en poncho till en liten hårlös hamster).

Jahapp. Nu känns det bättre. I morgon ska jag nog gotta mig!

Kulla-Gulla blir vegetarian

Jag kanske har blivit vegetarian. Fast med fisk och ägg. Efter att ha läst så många artiklar och utredningar som handlar om reumatiker som blivit bättre av vegetarisk kost måste jag ju ändå ge det ett försök.

Jag önskar jag vore djurrättsaktivist eller övertygad om att inte äta kött av moraliska skäl, då hade det känts lättare. Som uppvuxen på landet har jag sett en hel del gårdar där köttdjuren behandlas med största respekt och omvårdnad så där är jag möjligen subjektivt färgad av mina egna upplevelser. Sedan vet jag förstås att det inte är alla som behandlar sina djur lika väl, men svenskt kött känns relativt "säkert" i mina ögon. Vad nu det innebär.

Det som fick mig att ta beslutet var att min kropp sa ifrån. Den ville inte ha kött, åtminstone inte från ko, gris eller lamm. Jag fick kolik av ko-lik. (Förlåt, den var dålig men helt oundviklig. Och sann.)

Nu ska jag skala morötter, vattna kirskålen, grodda groddar och skörda palsternackor. Hyvla potatis, slunga krispsallad, förvälla vitkål och marinera rödlök i vitlök, gräslök och charlottenlök. Plantera rödbetor och förädla päronträd. Jag är vår samtids Kulla-Gulla.

Minnesanteckning till mig själv: Choklad och chips fungerar finfint även för en vegetarian som dessutom är glutenintolerant. Vilken tur. Och tröst. Om jag tröttnar på rotselleri.

Plugghäst

Nu kommer jag inte undan längre. Dagen ängas åt studerande, framförallt gruppmetodik där jag halkat efter en smula. Det åtgärdar jag idag tillsammans med kaffe, hemgjord äppelkaka och hejarrop (från mig själv, men ändå).

Mina vänner undrar var jag tagit vägen. De hotar med att skicka ut en efterlysning med bifogad bild och texten: Efterlyses: Plugghäst, 39 år. Brun päls och lätt hälta. Ponnystorlek. Gillar sötsaker och gnäggar i takt om man spelar något av Moneybrother. Hittelön: En påse morötter.

Förrådsvättar och sopsorteringsångest

Strax innan jul flyttade jag. Jag är bra på att flytta, det är något av en filosofi för mig. Inget ger en nystart lika bra som vid en flytt - jag tror att människan behöver omväxling i både sina inre och yttre rum...

Men nu till ämnet:

Återvinning. Sopsortering. Varför tar skräpet i förrådet aldrig slut? Jag har flyttat oändligt många gånger och ändå brottas jag med förrådet-from-hell varje gång. Det är inte bara den magiska påfyllnaden som stör mig (finns det speciella vättar som ägnar sig åt att i smyg lägga in tomkartonger, gamla vinterkläder och gardinstänger i hyggligt folks vind- och källarutrymmen?) utan också att jag tvingas tillbringa tid på återvinningscentralen.

Missförstå mig inte, klart man ska sopsortera, jag känner mig bara så... otillräcklig. En gnagande känsla av "har jag slängt rätt sak i rätt container" eller "lossade jag tyget från stålställningen på lampan?". Jag tycker liksom att sopsorteringsmannen tittar lite extra på just det jag bär på och är rädd att han ska skrika "Stopp där! Var tänker du slänga den där? Den ska bort till krossmaterial!".

Idag gläds jag åt att inte behöva åka dit på några helger framöver. Och lovar mig själv att sätta upp larm mot förråds-vättar. Laser.

På kulturhuset är jag alldeles för sällan numera...

... det ska jag försöka åtgärda genom att åka dit nästa helg, varför inte till serieteket: http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=1410&ptid=12253&Category=Serieteket

Örongodis

Det fantastiska med Spotify är känslan som infinner sig av att återupptäcka riktigt bra musik. Idag lyssnar jag till KT Tunstall (på bilden) "Suddenly I see" medan jag funderar över hur jag ska få råd med en hushållerska - jag vill hellre dansa än diska.

Bizzaro - läs den!

... glömde en sak: läs Dan Piraro's serie Bizarro, han är ett geni! Kolla hans snygga hemsida: http://www.bizarro.com/

Kortison-fredag!

Friday happy day!

Magen glad av sushi, lederna fulla av kortison, huvudet fyllt av drömmar. Hurra för svensk sjukvård som ser till att även en ledsjuk flicka som jag kan funka hyfsat i vardagen. Och är det inte fantastiskt att bli ordinerad vila en fredag? Härligt. Jag och katten delade matlåda och har nu rullat ihop oss i varsitt hörn i soffan. Kurrrrrrr.

Tanten som aldrig vill bli stor

Jag avundas kvinnor som köper vita tulpaner på fredagar. Det grämer mig att de redan innan vet vilken vas de ska sätta tulpanerna i och på vilket bord de ska stå. Jag skulle vilja vara sådan. De verkar dessutom också alltid ha nyrakade ben och alla räkningar insorterade i pärmar. I bokstavsordning.

När jag träffar kvinnor som dessa tycks mitt eget liv vara en enda lång happening. Med lurviga ben. Och en skokartong full med betalningspåminnelser.

Är jag månne tanten som aldrig vill bli stor?

Jan Stenmark och en chokladbiskvi

Jan Stenmark, denna underbara människa, som fyller mina kvällar av gapskratt när jag bläddrar i hans alster. Jag bjussar på lite av hans humor idag, som ett hälsobefrämjande verktyg (jag jobbar hårt för att knyta ihop innehållet i denna blogg, märks det?).

Ikväll behöver jag Mr Stenmark mer än någonsin; dagen har varit full av utmaningar som jag behöver ta fokus från. Seminariet gick bra, jag gjorde mitt bästa, drack mycket kaffe och ville till varje pris få deltagarna att känna sig involverade och nyfikna på ämnet. Jag tror att lyckades hyfsat bra och firade med en chokladbiskvi till lunch (mycket GI-fientligt och alldeles underbart).

Och till sist en existentialistisk påminnelse: Ni är alla fria att välja. Hitta på. Gör något.

Köszönöm!

Dag 1 - ett blåbär i cybervärlden

Redan nu infinner det sig... tvivlet. Vem kan vara intresserad av det jag har att säga? Twentyfivemillionpeople, är vad jag siktar mot. Jag vill ju liksom inte sätta för höga mål så här i början...

Behöver jag nämna att jag kommer fylla på med en massa smaskig information vartefter, både om mig själv (under kategorin skittrist) och om livets alla skiftningar i stort. Omedelbar uppdatering: idag skiftade livet i grått och gav en allmän känsla av blött däggdjur (ni vet, lite unken doft i pälsen och en massa skräp under tassarna).

Jag passade på att krysta fram ett seminarium jag ska hålla i morgon medan jag okynnesåt mockarutor till tonerna av Jenny Wilson. Ja, jag har bakat själv. Ja, jag blev klar med seminariet, som för övrigt ska handla om Människans resurser och Meningen med Livet. Joråsåatt. Hoppas mina deltagare känner sig motiverade i morgon och har satt kaffebryggaren på "raketbränsle", jag behöver all hjälp jag kan få!

Nu är det dock hög tid för mig att avsluta mitt allra första inlägg.

På återseende!