Diagnos: soffpotatis

Jag tänkte egentligen inte skriva något inlägg idag eftersom jag har en sjuhelsikes huvudvärk. Men rätt som det var hittade jag min egen diagnos i form av en Bizzaro-strip som jag så klart inte kan undanhålla er. För vem vet, kanske är vi flera som ligger och gror i soffan...? Det som startar som en molande huvudvärk kan mycket väl mynna ut i grönskande blast ur varenda liten por. Beware.

Senare kommer jag att ta upp andra sjukdomar som ett osunt leverne kan orsaka; allt från russinhud (av för långa bad) till chipstuttar (behöver nog inte förklaras närmare).

Nä, nu tar jag en näve groddar och springer en mil innan jag skalar mig och hoppar i gratängen.

En sork i retur

Idag gläds jag över att katten kräktes upp en relativt osmält sork i sonens soffa. Ja, nu är det kanske inte själva spyan som gör mig glad, utan vägen som ledde dit. Häng med på en osammanhängande och ganska långsökt utläggning om varför:

Jag är så lycklig över att ha en katt, som får vara ute och jaga ohämmat för att sedan äta upp varenda liten gnagare han lyckas fälla. Jag är så lycklig över att få bo på landet och att i mitt hus bor en son, som har ett eget rum, med en egen soffa. Som katten kan kräkas i.

Dagens tankenöt: I vilket återvinningskärl sorteras påsen innehållande uppkastad sork och hushållspapper?

Från min horisont

"Problemet med ekorrhjulet är att även om man lyckas springa fortare än alla andra, så är man fortfarande bara en ekorre."   /Lily Tomlin

Det är så bra sagt att jag lämnar er med detta visdomsord. Det är trots allt måndag, jag är trött och sliten och är värd ett minimalistisk inlägg idag. Vad kräver ni egentligen ev en liten gnagare?

Om att vara människa

Det är härligt att vara kvinna. Och även man, tänker jag mig. Med stigande ålder ser jag dock mönster och upprepningar som gör mig lite trött i själen. Det skulle vara trevligt att kunna säga att jag aldrig mötts av "lilla stumpan"-attityd eller hellre setts som en accessoar än resurs.

Och så plötsligt - när detta skrivs sjunger Nina Ramsby "jag kommer aldrig hem igen" på nyhetsmorgon. Med vän röst, rakad skalle, träningsoverall och någon form av icke-dans på scen. Hoppet väcks. En personlighet i rutan, inte en schablon. Härligt. Jag hoppas hon snart kommer hem.

Jag hoppas att vi alla snart kommer hem. Till oss själva.

En öppen dörr

Exakt ett år sedan senaste inlägget återvänder jag till brottsplatsen med intentionen att börja skriva igen. Jag tänker inte berätta vad som hänt sedan sist, inte heller om hur jag mår, hur det går på jobbet eller vilka reparationer som behöver göras på bilen. Hur mycket ni än tjatar.

Det här en blogg om det lilla och stora i livet. Här kan jag skriva om katten; hur den sitter på altanen och undrar om den ska gå ut eller in. För han vill alltid gå in genom den stängda dörren, oavsett vilken sida han befinner sig på. Precis som jag.

Häng med, vettja!

Maria Wine och jag

"och fortfarande kan jag förvånas

över att jag intar en plats i andras liv

och undra

om jag har rätt att glädjas åt det"

... hade jag tänkt skriva, men hon hann före. Maria Wine. Hon sätter ord på det jag känner innan jag själv hunnit tänka det.

Om att vara ohyggligt bra på allt

Jisses. Det var så länge sedan jag skrev att jag knappt vill stå för det jag tidigare skrivit. För jag har ju blivit så mycket bättre sedan sist. På egentligen allt i hela världen. Inte minst på att skriva rasande intressanta inlägg som läses av ingen alls (bitterhet är en av alla de egenskaper jag förädlat sedan sist).

Jag kan t ex genom min nyvunna förmåga att läsa andras tankar märka att ni är lite skeptiska till hur mycket bättre jag egentligen har blivit. Ni vill ha bevis. Jorå, jag känner er som de skeptiker ni är. Här kommer alltså en Lista. Över. Saker. Jag. Blivit. Bättre. På.

1. Plocka fästingar på katten. Säsongsbetonat arbete, övning ger färdighet. Lite som att plocka apelsiner på en Israelisk kibbutz.

2. Qigong. Jag lär ut, alltså finns jag.

3. Att ladda ned filer i min iPhone.

4. Att stänga kylskåpsdörren. Noga. Och kolla en extra gång innan jag går hemifrån.

5. Att lukta mig fram till fukt och mögel. Jag kan ta anställning på Anticimex. Som hund.

6. Bukfetma. Bättre i avsende på mängd och volym, sämre i form av BMI.

7. Notera stressignaler. Och sedan skita i dem.

8. Rita roliga strippar. Alla med tema stress, vikt och ångest.

9. Ha tillräcklig självkritik för att låta bli att publicera ovanstående strippar.

10. Inse när det är dags att sluta på dagens inlägg. Som nu.