Inåtvänd söndag

Min söndag ger tillåtelse till melankoli, längtan, bitterhet, självdestruktivitet, dagdrömmeri, hysteri, apati, tillit och svårmod. Söndagen är veckans höst. Söndagen är veckans tröst. Söndagen ger själen en röst.

På söndagen är jag okej. Då är jag den jag är och kan stanna i vilken känsla som än råkar infinna sig, även de mörka, blöta, färglösa och icke-aromatiska. På söndagen får vi alla tillåtelse att vara människor som brister.

I morgon måste vi plocka oss samman igen. Men än finns några timmar kvar för det trasiga i oss.

Falska minnen från någon annans barndom

Som barn tillbringade jag mycket tid tillsammans med mina sorglösa vänner. Vi bodde på den tiden i en liten ort utanför en något större ort där solen alltid sken och rågen vajade för vinden. Vi tyckte mycket om hattar.

Det var en härlig tid även om vi arbetade hårt från tidig morgon till sen kväll. Vi väcktes strax efter fem för att mjölka fasanerna. Efter det serverades gemensam frukost i höladan där gamla tant Prinkelkrinkel dukat upp alla tänkbara godsaker; hembakat barkbröd, halstrade mjölbaggar, köttmarmelad, nypressad sorkjuice och knäckiga bäckenbottnar. Inte undra på att vi var starka och friska som ystra myskoxar.

Mitt på dagen unnades vi dock att gå ifrån och leka, det är vid ett sådant tillfälle denna bild togs. Dagens tema var avlusning. Den som plockade flest löss fick en extra sockerrova till kvällsvarden. Ibland blev stämningen under dessa lektillfällen helt hysteriskt uppsluppen, precis som på fotot ovan. Vilka party-animals vi var på den tiden!

Nu lämnar jag dessa minnen bakom mig för att gå och tända i vedspisen. Jag har tvättat upp yllekläderna i diskhon och behöver hänga dem på tork. Ack, vilket högteknologiskt liv jag lever dessa dagar.

Sömnig och stolt

Ikväll lägger jag mitt trötta huvud på min kudde och tänker på vilken stolt mamma jag är. Inte över mig själv - så klart - utan över min son. Jag gjorde kanske något bra i ett tidigare liv och belönas i detta ögonblick av moderlig lycka.

Exakt vad som gör mig så stolt behåller jag för mig själv och uppmanar er återigen att fantisera på egen hand. Jag kan ju inte berätta allt för er, det fattar ni väl? Vad skulle då hända med mitt topphemliga privatliv och alla obskyra tankar jag tänker? Näe, vet ni vad.

Sleep tight! (Typisk mamma-uppmaning)

Dagens pretto

"Innerlighet är att

vara närvarande

i sig själv"

Sören Kierkegaard

Visst är det svårt; att vara innerlig. Tänk efter, när var du riktigt innerlig sist? Alla dessa dagar som är fulla av intyck, uttryck, påtryckningar och utryckningar - hur hittar man ett sätt att ändå kunna lyssna inåt trots allt störande brus från omvärlden?

Tänk ytterligare ett steg: När träffade du någon som var innerlig sist? Jag gör det emellanåt. Jag har tur, för jag träffar ofta äldre människor i mitt jobb. De kan nämligen det där med innerlighet, många av dem. Kan det vara för att har fått lov att kliva ur alla gamla "kostymer" som samhället och tidsandan en gång klätt på dem? De representerar inte något annat än sig själva.

Så underbart, det vill jag också göra. Jag ska träna hårdare på det, redan i morgon. Mantra: "Jag är inte rädd, jag kan höra mig själv". Eller "Sassa, brassa, mandelmassa, jag vill höra chipspåsen prassla". Nej, vänta, den där sista hör till fredagsmyset.

Ha en sinnligt, innerlig tisdagkväll!

Oskar Linnros - Från och med Du

Jag tror på balans i universum, alltså kommer här den andra halvan av det som en gång var Snook, Oskar Linnros. Här kan den uppmärksamme misstänka att jag är ett gammalt Snook-fan, och ja, så är det. Snook rullar fortfarande på min topplista på Spotify. Precis som killarnas sologrejor.

Den här låten gör ont i magen. På ett bra sätt. Jag rekommenderar att detta mästerverk kombineras med soffa, starkt te, filt, hörlurar, och en släng självdestruktivitet. Det här är min "theme song" en regnig söndag i september (eller vilken j-la månad som helst i landet falukorv).

Arty Saturday

Idag har jag målat och tecknat mest hela dagen. Nu kan man ju tänka att jag borde lägga in en bild på det jag själv skapat, men inte. Detta är en bild från Deviantart.com från en konstnär som kallas Trixie (klicka på hennes namn så skickar jag er direkt till hennes andra alster). Denna bild heter "Birdchildren".

Jag vet inte varför jag blir så till mig när jag ser denna målning. Jag hör hur de andas och väntar, fågelbarnen. Gör ni?

Mitt liv som skridskoprinsessa

Redan som liten flicka drömde jag om att bli skridskoprinsessa. Jag sattes i fem-årsåldern i träning hos en rysk kvinna vid namn Vladimira (tidigare mästarinna och vinnare av olympiskt brons, silver och aluminium vid OS i Prittelkitschen 1923). Vi var en härlig syn; jag var liten och söt med mörka lockar på huvudet, hon var stor och gammal med mörka lockar under armarna. Vilket team!

Framgångarna lät sig förstås inte väntas på. Jag tog hem de flesta tävlingar som hölls på den tiden. Några exempel:

Lilla fröken bäckenbrott 1948

Frakturklubbens juniormästerskap 1948

Lillsessor on ice 1950

Juniormästerskapet i höftledsdans 1951

Småglin på skenor 1952

Miniglidarna1953

EM i Skärsår 1954

Jorå. Men sedan började berömmelsen dala. Jag blev gammal, bekväm och en smula lönnfet. Det var då jag träffade Wolfgang (tidigare gift med en tvehövdad kvinna från Bayern). Han hade raketer som han monterade fast på skenorna. Vi skulle skriva historia, lovade han. Han hade fel. Men det blev en bra bild.

Wrooooooooooooooooooooooom!

Knock You Up av The Urban Villagers

Knock You Up av The Urban Villagers

Det svänger ju, katten!

Klicka på länken och lyssna själva!

Daniel Adams-Ray - Dum av Dig

Ren och skär begåvning! Jag dansar så att grannen under mig konstant går omkring med murbruk i håret och öronproppar i fickan. Shake it!

Ett namn, en mening

Idag påmindes jag om mitt namns hebreiska ursprung och betydelse.

Alltid redo!

Frågor jag ställer mig när jag ser ovanstående bild:

1. Är Kungen med på bilden?
Om ja, var? Om nej, varför inte?

2. Är alla scouter på bilden redo?
Svar: Ja, utom han i högra hörnet. Han är med bara för brudarnas skull.

3. När denna bild togs, stod det tusen och åter tusen gamla tanter i Sveriges alla gatukorsningar och förgäves väntade på en scout som aldrig kom?
Svar: Ja. Kanske står de kvar där ännu.

4. Hur kommer det sig att en ledsvag kärring som jag bestämmer sig för att bli scoutledare (förutom att sonen är scout)?
Svar: Jag gillar pinnbröd och klär i blå/gul scarves.

Allmänna reflektioner:
A. Tänk så tråkig bilden blivit om det regnat.
B. Tänk så tråkig stämningen blivit om det regnat.

Veckans tävling:
- Hur många scouter ser du på bilden?
Skicka svaret till Kungen, Drottningholm, Stockholm, Svea Rikes land, och märk kuvertet med "Vi som har för mycket fritid". Ev vinstskatt betalas av vinnaren. I kottar.

Over and out!

R.I.P. Selma

Nu sover min älskade katt för alltid. En änglakatt i himlen, precis som hon var på jorden. Om jag kunde, skulle jag beskriva hur mycket jag och sonen saknar henne, hur orättvist det är att hon blev påkörd och inte fick leva ett långt och lyckligt kattliv. Jag skulle också berätta om hur tomt det är här hemma och hur hennes kattbror letar efter henne om kvällarna.

Jag ropar fortfarande Selmas namn när jag ska kalla in katterna för natten. Hoppas hon hör mig i himlen och förstår hur mycket kärlek hon bidrog med här på jorden.

Sov gott, vår lilla rulltårta!