torsdag 16 december 2010

Om att räcka till


Närmare sanningen än bildens budskap kommer jag inte idag. Och tanken på att jag har fått en och annan person i min närhet att le denna snötyngda dag får vara gott nog. Jag stannar i den känslan och låter alla andra värkande impulser vänta till i morgon. Idag är valutan ett smajl från en främling och ett skratt från en älskling. Idag räckte jag nästan ända fram.




måndag 13 december 2010

Om att inte vara lagom

Jag behöver ibland stänga av. Därför har jag inte bloggat på tid och evighet (känns det som). Men jag tänker mig att det inte är ett särskilt stort problem eftersom jag knappt har några läsare. Antar jag. (Obs! bittert tonfall.)

Jag läste en intervju för länge sedan med Caroline Af Ugglas där hon sa att hon måste vila var fjärde dag för att inte rasa ihop. Så funkar jag också. Det är hundra knutar eller inga alls som gäller för mig. Att puttra fram genom livet på i lagom fart i en lagom farkost med lagom mycket energiåtgång är endast en utopi. Men fick jag välja skulle jag vilja vara sådan. Lagom.

Jag skulle kunna vara en lagom tjej med blond hästsvans och glada steg på höga klackar, klick-klack-klicketi-klack, kunde det låta. Heeej, skulle jag ropa till en hel massa människor på stan och ha twenty-million vänner på facebook (min statusrad skulle vara: ååå, äntligen är mitt nya kök klart - nu blir det mys med vänner och bekanta!). Självklart är jag gift med en lagom härlig man som överraskar med weekend-resor till London ibland. Och kör en miljöbil. Som går lagom fort genom livet.

Håhåjaja. Nu återgår jag till mitt alldeles egna, verkliga, energikrävande liv. Håll i hatten! Wroooooooooooooooooooooom!

måndag 25 oktober 2010

Om att söka efter något

I min bokhylla trängs hyllmeter på hyllmeter med böcker av typen: Konsten att njuta av livet, Drömliv, Jag skulle kunna göra vad som helst, Är du lycklig nu?, Livsstrategier, Älska livet som det är, Meningen med livet osv.

Har de gjort mig lyckligare?

Har de gett mitt liv mening?

Ja. För jag älskar att läsa. Särskilt böcker av människor som tror att de har kommit på knepet. Jag älskar att förundras över att mänskligheten fortfarande söker. Och att de tror att de hittat själva svaren.

Själv tänker jag allt som ofta i termer a la Fångarna på Fortet: "Hoppas jag inte hittar nyckeln. Det är ju så roligt att leta."

[Ps. Jag har så långsam uppkoppling att jag inte ids lägga upp en stämningsfull bild till dagens text. Ni får tänka er den själva: En trave böcker i ett dammigt bibliotek, en kvinna med blicken lyft mot takkupans fönster (med beslöjad, inåtvänd min), och en stor klocka på väggen med romerska siffror. Lite sepiafärgat fotografi med antik känsla, som ett gammalt vykort. Ni hajar.]

onsdag 13 oktober 2010

Om att misslyckas


Det finns alltid två sidor av allting. Det jag ser som ett misslyckande kanske någon annan ser som en framgång. (Visst är det väl så att de flesta uppfinningar härstammar från ett misslyckat experiment - eller är det bara något jag tror mig ha läst någonstans och hoppas är sant?)

Är det inte så att om jag misslyckas med att ha ett hem som är kliniskt rent med fria, avtorkade ytor så kanske jag lyckas med att ligga i soffan med sonen och softa.

Och nog kan man väl hävda att när jag misslyckas med att vara så där härligt flygvärdinne-käck lyckas jag i stället med att grubbla mig igenom en del gamla tankesår (en sorts själslig Desivon).

Och skiter jag i disken hinner jag blogga. Case closed.

söndag 10 oktober 2010

Om att våga lita på sig själv

På söndagar är jag vis. Eller kanske inte så mycket jag själv som i detta fall Buddha. Rättelse: På söndagar upprepar jag de visa saker andra människor sagt. För jag kommer inte på något bättre själv. Men jag håller med.

Veckans utmaning: Våga tro på dig själv. (Och börja återvinna tidningar om du inte redan gör det. Mitt bidrag till miljödebatten.)


fredag 8 oktober 2010

Om att kunna tro på något



Vi behöver alla något att tro på.

Vi behöver alla någon som tror på oss.

torsdag 7 oktober 2010

Worth paying for...

"De bästa sakerna i livet är gratis", hävdar vissa/många/i stort sett var enda kotte. Jag vill dementera och påstå det motsatta. De bästa sakerna här i världen får vi alla betala för. Kanske inte alltid med pengar, men med tid, arbete, kärlek, uthållighet, engagemang osv. Det går inte att ta livets godsaker för givet. Man måste vara beredd att kämpa för det som är viktigt. Eller betala en massa surt förvärvade pengar.

Låt mig få ta ett mycket konkret exempel: Jag köper fortfarande CD, helst i specialbutik. Annars via nätet, om utbudet kräver. Jag ser ett mervärde i att få med fodralet; jag vill veta vilka som blir tackade, se på fotografierna, läsa vem som spelar saxofon, hålla i det lilla medföljande häftet när jag lyssnar första gången. Kanske läsa texterna samtidigt, sjunga med om andan faller på.

Genom att betala gör jag upplevelsen större. Tar den på allvar. Gör den till min. Visst, jag har Spotify och låter mina spellistor snurra men det handlar om ett annat sorts lyssnande. Ett passivt lyssnande. Ful-lyssnande. Icke utvecklande gratis-ätande, liksom.

När jag köper CD i affär får jag stå där och bläddra i högarna, kanske prata med expediten, provlyssna, avsätta tid för musiken. Få lite nya intryck. Tjuvlyssna på vad de andra rekommenderar och sedan köper. Det kostar mig tid och pengar. Och ger mig så mycket tillbaka.

Mitt sista argument handlar om att jag också bidrar till att dessa personer, som i detta fall sysslar med att fylla mitt liv med musik (men det gäller alla former av kultur), genom att betala för deras möda och skapande. Och få chans att fortsätta med det så att jag kan köpa fler skivor i framtiden. Jag betalar på sätt och vis även för mina kommande upplevelser.

Alltså (äntligen, tänker ni, nu kommer hon till avslut) vill jag med detta lilla inlägg påstå att genom att försöka snika sig genom livet förlorar man långt mycket mer än man tjänar.

Sikta högt - och var beredd att betala insatsen!

måndag 4 oktober 2010

I want muscles!


Sporter jag ska ägna mig åt när jag blivit lite yngre:
  • Vattenskidor
  • Hästpolo
  • Kamelhårsulster
  • Längdåkning
  • Bakslag
  • Forsränning
  • Tarmsköljning
  • Rugby
  • Uppkastning
  • Fälttävlan
  • Tälttävlan
  • Bältesläggning
  • Vattenkastning
  • Slägga
  • Diskus
  • Friskus
  • Hibiskus
  • Brysselsteg
  • Snedsteg
  • Nonsens-bloggar-maraton

söndag 3 oktober 2010

Allt ljus på oss!

Jag har från och med idag ett Dallas-hem. Det betyder att vi är lyckliga ägare till en fjärrkontroll som styr (nästan) alla smålampor inomhus. Jag vet att det är taklampor på bilden men jag hittade ingen annan som var lika snygg, var inte så petiga.

Alltså, åter till Southfork Ranch, som vi numera kallar vårt hem. Vi sitter i vardagsrummet och klickar "on" och "off" på vår magiska kontroll och rummen blinkar i takt med våra önskemål. Det ger vårt hem en känsla av lyx och flärd, även om resten av hemmet består av några avskavda pinnstolar och ärvda möbler från när och fjärran.

- Varde ljus! kan vi utropa dramatiskt ifrån soffhörnet. Och så blir det ljus (om vi samtidigt trycker på knappen vill säga).

Power to the people!


fredag 1 oktober 2010

söndag 26 september 2010

Inåtvänd söndag

Min söndag ger tillåtelse till melankoli, längtan, bitterhet, självdestruktivitet, dagdrömmeri, hysteri, apati, tillit och svårmod. Söndagen är veckans höst. Söndagen är veckans tröst. Söndagen ger själen en röst.

På söndagen är jag okej. Då är jag den jag är och kan stanna i vilken känsla som än råkar infinna sig, även de mörka, blöta, färglösa och icke-aromatiska. På söndagen får vi alla tillåtelse att vara människor som brister.

I morgon måste vi plocka oss samman igen. Men än finns några timmar kvar för det trasiga i oss.


lördag 25 september 2010

Falska minnen från någon annans barndom

Som barn tillbringade jag mycket tid tillsammans med mina sorglösa vänner. Vi bodde på den tiden i en liten ort utanför en något större ort där solen alltid sken och rågen vajade för vinden. Vi tyckte mycket om hattar.

Det var en härlig tid även om vi arbetade hårt från tidig morgon till sen kväll. Vi väcktes strax efter fem för att mjölka fasanerna. Efter det serverades gemensam frukost i höladan där gamla tant Prinkelkrinkel dukat upp alla tänkbara godsaker; hembakat barkbröd, halstrade mjölbaggar, köttmarmelad, nypressad sorkjuice och knäckiga bäckenbottnar. Inte undra på att vi var starka och friska som ystra myskoxar.

Mitt på dagen unnades vi dock att gå ifrån och leka, det är vid ett sådant tillfälle denna bild togs. Dagens tema var avlusning. Den som plockade flest löss fick en extra sockerrova till kvällsvarden. Ibland blev stämningen under dessa lektillfällen helt hysteriskt uppsluppen, precis som på fotot ovan. Vilka party-animals vi var på den tiden!

Nu lämnar jag dessa minnen bakom mig för att gå och tända i vedspisen. Jag har tvättat upp yllekläderna i diskhon och behöver hänga dem på tork. Ack, vilket högteknologiskt liv jag lever dessa dagar.

onsdag 22 september 2010

Sömnig och stolt

Ikväll lägger jag mitt trötta huvud på min kudde och tänker på vilken stolt mamma jag är. Inte över mig själv - så klart - utan över min son. Jag gjorde kanske något bra i ett tidigare liv och belönas i detta ögonblick av moderlig lycka.

Exakt vad som gör mig så stolt behåller jag för mig själv och uppmanar er återigen att fantisera på egen hand. Jag kan ju inte berätta allt för er, det fattar ni väl? Vad skulle då hända med mitt topphemliga privatliv och alla obskyra tankar jag tänker? Näe, vet ni vad.

Sleep tight! (Typisk mamma-uppmaning)

tisdag 21 september 2010

Dagens pretto

"Innerlighet är att
vara närvarande
i sig själv"

Sören Kierkegaard


Visst är det svårt; att vara innerlig. Tänk efter, när var du riktigt innerlig sist? Alla dessa dagar som är fulla av intyck, uttryck, påtryckningar och utryckningar - hur hittar man ett sätt att ändå kunna lyssna inåt trots allt störande brus från omvärlden?

Tänk ytterligare ett steg: När träffade du någon som var innerlig sist? Jag gör det emellanåt. Jag har tur, för jag träffar ofta äldre människor i mitt jobb. De kan nämligen det där med innerlighet, många av dem. Kan det vara för att har fått lov att kliva ur alla gamla "kostymer" som samhället och tidsandan en gång klätt på dem? De representerar inte något annat än sig själva.

Så underbart, det vill jag också göra. Jag ska träna hårdare på det, redan i morgon. Mantra: "Jag är inte rädd, jag kan höra mig själv". Eller "Sassa, brassa, mandelmassa, jag vill höra chipspåsen prassla". Nej, vänta, den där sista hör till fredagsmyset.

Ha en sinnligt, innerlig tisdagkväll!

söndag 19 september 2010

Oskar Linnros - Från och med Du



Jag tror på balans i universum, alltså kommer här den andra halvan av det som en gång var Snook, Oskar Linnros. Här kan den uppmärksamme misstänka att jag är ett gammalt Snook-fan, och ja, så är det. Snook rullar fortfarande på min topplista på Spotify. Precis som killarnas sologrejor.

Den här låten gör ont i magen. På ett bra sätt. Jag rekommenderar att detta mästerverk kombineras med soffa, starkt te, filt, hörlurar, och en släng självdestruktivitet. Det här är min "theme song" en regnig söndag i september (eller vilken j-la månad som helst i landet falukorv).

lördag 18 september 2010

Arty Saturday

Idag har jag målat och tecknat mest hela dagen. Nu kan man ju tänka att jag borde lägga in en bild på det jag själv skapat, men inte. Detta är en bild från Deviantart.com från en konstnär som kallas Trixie (klicka på hennes namn så skickar jag er direkt till hennes andra alster). Denna bild heter "Birdchildren".

Jag vet inte varför jag blir så till mig när jag ser denna målning. Jag hör hur de andas och väntar, fågelbarnen. Gör ni?


måndag 13 september 2010

Mitt liv som skridskoprinsessa

Redan som liten flicka drömde jag om att bli skridskoprinsessa. Jag sattes i fem-årsåldern i träning hos en rysk kvinna vid namn Vladimira (tidigare mästarinna och vinnare av olympiskt brons, silver och aluminium vid OS i Prittelkitschen 1923). Vi var en härlig syn; jag var liten och söt med mörka lockar på huvudet, hon var stor och gammal med mörka lockar under armarna. Vilket team!

Framgångarna lät sig förstås inte väntas på. Jag tog hem de flesta tävlingar som hölls på den tiden. Några exempel:
Lilla fröken bäckenbrott 1948
Frakturklubbens juniormästerskap 1948
Lillsessor on ice 1950
Juniormästerskapet i höftledsdans 1951
Småglin på skenor 1952
Miniglidarna1953
EM i Skärsår 1954

Jorå. Men sedan började berömmelsen dala. Jag blev gammal, bekväm och en smula lönnfet. Det var då jag träffade Wolfgang (tidigare gift med en tvehövdad kvinna från Bayern). Han hade raketer som han monterade fast på skenorna. Vi skulle skriva historia, lovade han. Han hade fel. Men det blev en bra bild.

Wrooooooooooooooooooooooom!

Knock You Up av The Urban Villagers




Knock You Up av The Urban Villagers

Det svänger ju, katten!

Klicka på länken och lyssna själva!


torsdag 9 september 2010

Daniel Adams-Ray - Dum av Dig


Ren och skär begåvning! Jag dansar så att grannen under mig konstant går omkring med murbruk i håret och öronproppar i fickan. Shake it!

onsdag 8 september 2010

Ett namn, en mening

Idag påmindes jag om mitt namns hebreiska ursprung och betydelse.

Alltid redo!

Frågor jag ställer mig när jag ser ovanstående bild:

1. Är Kungen med på bilden?
Om ja, var? Om nej, varför inte?

2. Är alla scouter på bilden redo?
Svar: Ja, utom han i högra hörnet. Han är med bara för brudarnas skull.

3. När denna bild togs, stod det tusen och åter tusen gamla tanter i Sveriges alla gatukorsningar och förgäves väntade på en scout som aldrig kom?
Svar: Ja. Kanske står de kvar där ännu.

4. Hur kommer det sig att en ledsvag kärring som jag bestämmer sig för att bli scoutledare (förutom att sonen är scout)?
Svar: Jag gillar pinnbröd och klär i blå/gul scarves.

Allmänna reflektioner:
A. Tänk så tråkig bilden blivit om det regnat.
B. Tänk så tråkig stämningen blivit om det regnat.

Veckans tävling:
- Hur många scouter ser du på bilden?
Skicka svaret till Kungen, Drottningholm, Stockholm, Svea Rikes land, och märk kuvertet med "Vi som har för mycket fritid". Ev vinstskatt betalas av vinnaren. I kottar.

Over and out!

torsdag 2 september 2010

R.I.P. Selma

Nu sover min älskade katt för alltid. En änglakatt i himlen, precis som hon var på jorden. Om jag kunde, skulle jag beskriva hur mycket jag och sonen saknar henne, hur orättvist det är att hon blev påkörd och inte fick leva ett långt och lyckligt kattliv. Jag skulle också berätta om hur tomt det är här hemma och hur hennes kattbror letar efter henne om kvällarna.

Jag ropar fortfarande Selmas namn när jag ska kalla in katterna för natten. Hoppas hon hör mig i himlen och förstår hur mycket kärlek hon bidrog med här på jorden.

Sov gott, vår lilla rulltårta!

onsdag 25 augusti 2010

Jag tänker fritt

Ett öppet sinne. Kanske en av de viktigaste egenskaperna en människa kan ha, i mitt tycke. Det är så lätt att leva livet med någon form av låsta sanningar, fördomar och nedärvda moraliska värderingar. Att vara principfast ses som en god egenskap hos de flesta, men jag tror att de som hävdar sig ha denna egenskap kanske egentligen inte vill utvecklas så himla mycket.

Och nej, visst, klart att det är bra att man bestämmer sig för att inte råna banker eller låta sig fotograferas naken med stadens lokala rugbylag. Om man nu inte tycker sånt är roligt förstås. Eller är väldigt förtjust i maten på Kumla.

Det jag pratar om är lust, nyfikenhet, öppenhet, fördomsfrihet och att kunna skratta åt sig själv. Livet blir lite roligare då. Och jobbigare. Men mest roligare.


söndag 22 augusti 2010

I count my blessings

Jag är lite sjuk idag. Då passar det väl bra att jag ägnar de febriga stunderna i sängen åt att tänka på hur tacksam jag är över hur bra jag har det. Visst, luftrören låter som en blockflöjtslektion i Torshälla allmänna musikskola, men det kunde vara värre. Det är först när man börjar låta som en ostämd tenorsax som det börjar bli synd om en. På allvar.

Det är när jag får lite tid över i sjuksängen som jag hinner ikapp mig själv och inser att jag är en lyckans ost (traditionellt talesätt, googla gärna) och inte alls förtjänat det goda liv jag lever. Vem ska jag tacka? Hur kan jag återgälda detta? Räcker det att skriva en insändare? Dagens ros? Donera ryggmärg? Bli världsfadder? Klä mig i säck och aska?

Nåd. Det är ett så vackert ord och borde användas oftare. Gör det. Det tänker jag göra så snart jag piggnat till och återgått till ett utseende som inte skrämmer små barn och nervöst lagda damer med anlag för bältros.

Prosit!

tisdag 17 augusti 2010

Hon dansar mig lycklig

Jag har sett alldeles för lite dans i mina dagar. Men ändå tillräckligt mycket för att ha en favorit: Anna Vnuk. Jag vet inte hur hon gör det, men när hon dansar blir allt till magi. Jag blir en bättre, vackrare människa, världen blir ljuvligt gåtfull och karlarna ser ut som filmhjältar från 50-talet.

Vad är det för en speciell gåva vissa människor har, som kan få andra att känna livet strömma genom ådrorna? De kan ge uttryck åt någonting som vi vill visa men inte kan, eller inte ens visste om att vi behövde förmedla. Det är som att få ta del av en hemlighet som man inte visste att man ville veta. Och för en person som jag, med lätt narcissistisk läggning, blir tanken att jag genast ska gå ut i landet Sverige och uträtta storverk. I någon form. Det är inte så himla kinkigt inom vilket område, jag kan ju det mesta. Laga tänder, fixa fred, rolla väggar, bota sjukdomar, vattna blommor och styra stormakter.

Och allt detta för att hon dansar så bra, Anna Vnuk.

söndag 15 augusti 2010

Livet som collage



Dagens mix:

Städa, trött, gräshoppa, chokladmuffins, tavlor, trappa, plåtskylt, maila, betala, lyssna, sjunga, plåtskylt, måla, vattna, grön skogsödla, mjaaauu, glänta, sträcka, dvd, p1, micra, grilla, kaffe, tappa, körsbärstomater, envis, lister, skruvdragare, tratt, bzzzzt, svett, kärlek, värk, gräs.

onsdag 11 augusti 2010

Family chick

Jag önskar att jag vore lite mer mogen och sofistikerad. Då hade jag kanske inte legat i soffan ikväll och fnissat åt Family Guy. Om jag bara hade lite en liten gnutta mer förfinad elegans skulle jag antagligen se på något asiatiskt drama istället. Eller någon historisk skildring med engelska farbröder i peruker.

Men jag är en simpel kvinna med sjuk humor. Eller var det en sjuk kvinna med simpel humor? Bestäm själva.

Giddeli-giddeli.

tisdag 10 augusti 2010

Mot kojen...

Precis så här trött är jag idag. Inte lika gullig, dock. Tänk er istället en medelålders käring med mascararingar kring ögonen, tovigt hår i en spretig tofs, hasande gång och nedsatt mental förmåga. Där har ni mig. Men jag tyckte bilden på grabben var sötare. Ni bör betrakta det som en tjänst att jag inte lade ut en bild på mig själv i detta stadie av förfall.

Ni får skapa era egna mardrömmar.

Sov gott. Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

måndag 9 augusti 2010

Geronimoooo!

Jag undrar ibland om det är mitt nomadblod som gör att jag aldrig kan stilla mig, aldrig nöja mig. Jag behöver flytta mina bopålar ibland, vidga mina mentala gränser, låta tankarna få flöda fritt, inte stanna i en sanning för länge.

Och då, när jag når det där världsfrånvända och själv-glorifierande stadiet tänker jag mig att jag flyger fram över vidderna på en vit springare vid namn "Spirit stallion". Jag har fjädrar i håret och chaps av mocka, med fransar. Hovarna klapprar mot den torra marken där inget regn fuktat dess yta på över femhundra år och damm från döda buffelkroppar virvlar runt och visar vilken väg jag valt (jaja, det är en dagdröm, jag kan väl få ta ut svängarna en aning).

Det kan hända att jag är hövdingens dotter, eller medicinmannens. Jag har inte bestämt mig riktigt, jag gillar ju både makt och mediciner. På ett behärskat och humanistisk sätt. Huvudsaken är att jag inte är vilken skitkärring i stövlar som helst, jag är en kvinna att räkna med. Modig, stark och ruskigt bra på röksignaler.

... och sedan kommer verkligheten ikapp mig och får mig att inse att det mest nomadlika jag företagit mig de senaste dagarna var att ta en ny väg till jobbet (för att jag körde fel när jag satt och dagdrömde bakom ratten). Men man måste ju börja någonstans.

Vad kostar egentligen en häst nuförtiden?

söndag 8 augusti 2010

Ångest och radhusidyll

Efter att ha plöjt igenom veckans avsnitt av "in treatment" har jag verkligen fått min dos av okända människors ångest. Det känns bra. Det får mig att hålla fast vid att livet verkligen måste få vara så där komplicerat och fullständigt mörkt ibland för att kunna uppleva alla fantastiska ögonblick och lyckliga stunder. Lite som Alfons farmor i sagan, minns ni? Julen är överstökad och alla har tråkigt, vill att det ska vara julafton varje dag. Farmor säger att man måste ha tråkigt ibland för att märka skillnad när det sedan blir roligt. Go farmor!

Det är inte så att VILL att livet ska vara komplicerat, jag bara konstaterar att det ÄR det och rättar mig därefter. Klart att man kan förenkla sin tillvaro genom att "inte tänka så mycket" (vilket jag ofta anklagas för att göra, tänka för mycket alltså), men varför har vi då utvecklat en så högpresterande hjärna, om den nu ändå inte borde användas?

Nä, vrid och vänd på livet, säger jag. Analysera mera. Våga vara djup.

Veckans utmaning: Fundera över livets svåra passager ibland istället för att gömma dig bakom den sprillans nya gasolgrillen med avställningsytor som behöver oljas in med linolja varannan vecka. Skit i radhusidyllen och groggarna med grannen. Sluta låtsas. Dra ned persiennerna och säg att du rest in i skallen på dig själv. Oanträffbar för alla andra.

(På dessa råd lämnas ångest-garanti i två år. Inga återköp eller byten. Spar kvittot.)

fredag 6 augusti 2010

Senoirbalett, någon?

Här kommer de igen. Visdomsorden. Just detta citat ger en vink om vad jag försöker göra om dagarna. Föra in kultur och sociala aktiviteter i de äldres vardag, utan att ta hänsyn till annat än att de är människor, om än i ett skrumpet skal. Ung eller gammal - jag skiter i vilket.

Ibland värker mitt hjärta när jag åker runt och träffar mina äldre medmänniskor. Inte för att de är gamla eller för att jag tycker synd om dem, utan för att jag skulle vilja göra så mycket mer. Stanna längre. Prata om livet, döden, det sjuka och det friska, kärlek och hat, arbete och fritid, barn och barnbarn och för all del även barnbarnsbarn. Jag vill veta vad de tänker på när de är ensamma. Vad som utgör deras innersta kärna. Om jag bara hade mer tid.

Andra saker jag skulle göra om jag hade resurserna: Vinprovning, rullstolsrally, konstrunda, allsång på hemmet, husdjursdag, qigong, ponnyridning, baka världens största kladdkaka, torrsim, sjunga psalmer snabbt som attan (först färdig vinner), palla äpplen, crasha ett party, kasta stinkbomber på svartrockare, balett, skrik-kör, berätta roliga (snuskiga) vitsar, färga håret blått, åka spark osv.

Mer "sex, drugs and rock'n roll" i äldreomsorgen, helt enkelt!

onsdag 4 augusti 2010

Pärlplattor och inre frid

Ibland behöver jag klämma ur mig visdomsord på den här bloggen (oftast som någon annan tänkt ut). De kan vara floskler eller rent trams, men ibland hittar jag ändå små glittriga budskap mellan raderna som jag av någon oklar anledning vill förmedla vidare. En feelgood-känsla liksom. Som om jag har fått ta del av en hemlighet, ett recept på evig lycka och hälsosamt blodtryck.

Dilemma: Var är själva bruksanvisningen? Calm in your heart. Sure. I'm in. Men hur? Vad gör man för att calma hjärtat (obs! nytt uttryck, kom ihåg var ni läste det först!) när världen brinner som fnöske runt omkring?

Kanske hålla andan i trettio sekunder? Stå på ett ben och vissla som en björktrast? Gå till en healer och få varma stenar i öronen? Arbeta ideellt med vuxna pärlplatteklubben? Köpa alla böcker av Mia Törnblom? Anmäla mig till en meditationskurs som hålls av en skäggig farbror med trätänder, någonstans i den mörka, mörka skogen?

Berätta, den som vet.

måndag 26 juli 2010

Back to reality

Javisst, nu är ordningen återställd igen. Jag drar mitt strå till stacken, tjänar ihop till brödfödan och är en god samhällsmedborgare. Slut på trams med semester och lediga dagar.

Hej då till sovmornar och att hasa runt i pyjamas med håret på ända och kaffekopp i handen. Hej då till okynnesätning och att se på obskyra deckare mitt i natten. Hej då till fria fantasier och tångrika bad.

Hej matlåda, hej morgontrötthet, hej stressiga mornar, hej glömt lösenord, hej fönat hår, hej läxläsning, hej gympapåse, hej kaffekick, hej ordning och reda.

Hej vardag.

onsdag 21 juli 2010

Läslust?

På allmän förfrågan kommer här mina favoritförfattare helt utan sortering - allt från romaner, dikter, kåserier till facklitteratur: Bob Hanson, Bodil Malmsten, Sara Stridsberg, Harlan Coben, Maria Wine, Jo Nesbö, Johan Theorin, Jodi Picoult, Mons Kallentoft, Monica Fagerholm, Martina Lowden, Anders Engquist, Bo Baldersson, Redtop, Mare Kandre.

Det får räcka för stunden. Jag fyller på senare (listan är lång och sommaren är kort).

Flamingo lovers

Se där! Då var den årliga utflykten till Fågelparken i Helsingborg avklarad. Vi är i min familj genetiskt programmerade att älska alla sorters fåglar, vilket naturligtvis innebär att flamingon fick sig en överdriven dos kärlek denna dag. Där stog de, alldeles rosa och förvånade när familjen birdie-nördie anlände. Sällan hade en så fånig familj skådats på så nära håll.

De är härliga och läskiga på samma gång, flamingosar (flamingona, flamingorna, flaming gogos? Hur fasen får man till det i plural?). De är liksom felledade i knäna och upp-och-nedvända i ansiktet. Lite som livet självt. Om jag nu ska krysta fram en liknelse, och vid det här laget har jag slutat bry mig om hur långsökta de än må bli.

Nu ska jag återvända till mitt felledade liv och äta en sushi bak-och-fram.

Jag är så jäkla crazy. ;)

tisdag 20 juli 2010

Här är vi!

Om nu någon undrar så befinner vi oss här, i Helsingör, eller på fastlandet i Helsingborg. Våra somrar brukar betyda att vi pendlar lite mellan dessa ställen. Alltså följde vi även denna sommar traditionen och klev på båten som tuffade över Öresund i morse.

Vem vet var vi är i morgon? Inte vi, i alla fall. Denna sommar låter vi lusten styra oss. Vi har en vag aning om vad vi vill göra och var vi vill vara men låter dagsform och plånbok avgöra. Slackar oss genom semestern i väl intrampade sandaler och solglasögon med glapp i skalmarna. Glada, svettiga, trötta och griniga. Oftast i den ordningen. Allt beroende på vilken nivå i blodsockerkurvan vi befinner oss i. Men mest glada. Och svettiga. :)

Dagens minnen från Helsingör: Varmt, soligt, röd pölse, glass, doftljus, servetter, turister, Lego, svettdoft, skratt, ost, baconsvålar, öl, målade tånaglar, udsalg, presenter, längtan, vattenstänk, taxfree godis, barnfamiljer, tofsar, måsar.

torsdag 15 juli 2010

Packa, packare, packarest

Exakt så här glamorös skulle jag kunna se ut nu när jag är i färd med att packa resväskan inför semestern. Jag skulle kunna förmedla en härlig pin-up-känsla a' la Marilyn Monroe. Jag skulle kunna känna mig maffig och avspänd även i situationer som dessa. Om jag vore en annan person, vill säga.

I själva verket springer jag runt och letar efter saker som jag lagt på "jättebra" ställen, packar upp och packar ned. Jag virrar runt mellan rummen i mitt chateau (läs: lya) och svettas som en hel karl. Med ett högrött ansikte och flämtande andhämtning känner jag mig närmare en mullig käringa (småländskt uttal) med huckle i en buskis av Stefan och Christer än en kurvig puma i någon fransk långfilm från 50-talet.

Det är lite synd. Jag hade kunnat vara så glamorös.

lördag 10 juli 2010

Jag ska måla hela världen...

Välkommen till min värld! Så här ser den ut: några väggar, några köksluckor, en pall, en bokhylla och en trädgårdssoffa har nu bytt färg med hjälp av en roller, en pensel och ofantligt många liter vit målarfärg. (Och nu funderar jag över att måla om hallen och sovrummet för att rida på den maniska vågen fullt ut.)

För vad bryr väl jag mig om att solen skiner utanför fönstret? Eller att grannen lastar bilen full med campingutrustning? Eller alla cyklister som susar förbi mitt hus på väg mot stranden och total avkoppling? Under tiden mina medmänniskor byter (hud)färg på stranden byter jag färg på insidan av mitt hus.

Jag målar. Alltså finns jag.

tisdag 6 juli 2010

Sand mellan tårna

Egentligen har jag semester. Men det hinner jag nästan inte med. Jag ligger redan efter i planeringen vad gäller:

1. Strandbesök och tillhörande solbränna (jag är vit som en magnecyl)
2. Sociala aktiviteter (var är alla grillkvällar med sangria eller paraplydrink?)
3. Sommarsnygghet (rakade ben och målade tånaglar förekommer mest på andra.)
4. Beach 2010 bantning (glass, godis och läsk regerar. Dessvärre.)

Jag skulle kunna må dåligt över detta på ett självömkande och martyrlikt sätt men eftersom jag fick kortisonsprutor i axlar och armbågar i förra veckan känner jag mig alldeles för frisk för att tycka synd om mig själv. Jag har till och med målat om köksluckorna. Och en bokhylla. Med en viss grace och elegans, om jag får säga det själv. Inte illa pinkat för en gammal ledsvag kärring som jag.

Jag känner mig lite som en av de där härliga kvinnorna i målarfärgsreklamen som målar om huset med en klatchig sjal runt huvudet och avslutar med att pussa sin skäggige man och ge ungarna en glasspinne. Självklart skiner solen och grannarna vinkar glatt på avstånd, i motljus.

I morgon ska jag: Ringa de jag borde men inte hunnit. Fika med de jag borde men inte hunnit. Starta upp med ny medicin som jag borde men inte hunnit. Låta bli att äta glass som jag hunnit men inte borde.

måndag 28 juni 2010

På bönpallen

Det här är vad jag sysslar med om dagarna. Gör pensionärer glada. Och det gäller minsann alla från Mick Jaggers årskull till de som föddes i början av 1900-talet. Min uppgift är att förmedla kultur och ge dem chans till fysiska och sociala aktiviteter. Serru.

Jag önskar jag hade en motorcykel som på bilden. Då kunde jag lasta på ett par glada seniorer och puttra runt på den sörmländska landsbydgen. Kanske stanna på vägen och ta en kopp medhavd kaffe ur en skotskrutig termos. Vinka till andra mc-knuttar som kommer i vår väg.

Självklart ska vi ha på oss sådana där läderhuvor med glasögon som ser ut som en blandning mellan pilot- och simglasögon. Det är viktigt med imagen, tycker vi.

Wrrroooooom, skulle det låta när vi for förbi.

söndag 27 juni 2010

Orden och jag

Jag har ett behov av att äga ord. Hur då? tänker ni alla nyfiket, förstås. Jo, jag kan t ex inte låna böcker längre. Jag kan inte läsa böcker som inte är mina. Jag måste äga dem. Orden. Jag är en mycket, mycket störd kvinna.

Jag tror det började i samband med min studietid. Helt plötsligt började jag markera sidor med färgglada flärpar, stryka under finurliga ord eller meningar, sortera dem i bokhyllan efter relevans snarare än författare. Jag började få personliga relationer till böckerna och de som figurerar i dem. Skit samma om det är påhitt, romaner, deckare, diktsamlingar eller facklitteratur. De måste vara mina.

Och nu ber mina bokhyllor om nåd. Nej, de snarare skriker av ångest under det ständigt ökande trycket av alla böcker jag släpar hem från när och fjärran. Men inte slutar jag köpa böcker för det. Jag köper fler bokhyllor istället. (Har ni tänkt på hur bra böcker isolerar om vintern? Gör det.)

Boknördar, förenen eder!

lördag 26 juni 2010

fredag 25 juni 2010

Midsommar i stillhet

En något mer stillsam midsommar väntar oss eftersom sonen är sjuk. Men det går ingen nöd på oss, vi har kylskåpet fullt av: sill, färskpotatis, gräddfil, gräslök, ägghalvor med fyllning, jordgubbar, grädde, maränger, grillkött, chips, godis, melon och exotiska frukter osv. Det blir stressigt att hinna med, men vi gör vårt bästa.

Glad midsommar allihopa!

torsdag 24 juni 2010

Fästingskräck och hösnuva

Igår var jag hos doktorn med sonen. Vi fick medicin, efter de sedvanliga föreläsningarna kombinerade med läkarhumor. Det är intressant hur olika läkare ser på vad som är farligt för barn. Den här tyckte inte att barn skulle leka eller ligga i gräset eftersom fästingar är mycket farliga djur. (Eftersom vi var där för sonens gräsallergi tänkte jag att det kunde vara orsaken till det ganska onödiga rådet, men icke.) Fästingar är farliga djur. Men jag vet inte om jag skulle rekommendera ungarna att leka på asfalt för det.

En annan läkare jag träffat tycker inte att man ska ha husdjur om man har barn eftersom deras päls han leta sig in i de inre organen. Eeeh. Luftvägar och matsmältningsapparat kan jag köpa, men inre organen? Hur går det till? Det kanske är möjligt men då vill jag ha bildbevis. En pälsklädd lever, tack! Eller fluffig mjälte. I fyrfärg.

En tredje rekommenderar att man ska ha husdjur, det är fina fisken för knattar sett ur både fysiska och mentala aspekter. Trots organludd och fästingar.

Vi väljer att trotsa alla råd utom det sista. Vi vaccinerar oss mot fästingpest, medicinerar mot pollenallergi och försöker låta bli att tugga på katterna. Living on the edge.

onsdag 23 juni 2010

Fluffig kropp inför sommarens dopp

Så här års är det lätt att misströsta över vinterns kvardröjande trivselkilon. Att försöka kränga på sig förra årets baddräkt känns inte som något man längtar efter direkt. Och ändå. Se bara på bilden. Nog är hon väldigt vacker ändå?

Jag tänker att en Hälsopedagog som jag borde värna om ett BMI under 25, men jag vet inte jag. Kanske är det min konstnärliga, kreativa sida som lockas av denna kurviga, frodiga och mjuka kroppsform. Det rycker i målarhanden, ska ni veta.

Och om nu någon råkar se mig i (en för trång) baddräkt i sommar, står det var och en fritt att fundera över om jag är en gammal övervintrad Zornkulla eller bara en medelålders mamma som slarvat med försäsongsträningen. It's all in the eye of the beholder.

måndag 21 juni 2010

Istället för musik, förvirring...

... som Bob Hund en gång i tiden skaldade. Jag är sannerligen förvirrad över denna berg-och-dal-bana vi kallar livet. Ena dagen är allt på topp, andra dagen står man snopen och funderar över vad f-n som hände? Detta eviga prioriterande tar kål på mig. Gör hål i mig. Hackar mellanmål av mig (ett icke kalorisnålt alternativ, rekommenderas varken av livsmedelsverket eller Stephan Rössner).

Men, men, jag gör det lätt för mig i prioriteringsångesten och låter gårdagens inlägg spilla över på dagens: Störst av allt är ändå kärleken. Sen skiter jag i resten, tänker jag.

söndag 20 juni 2010

Kärlek i slott och koja

Hur kan jag undgå att kommentera gårdagens bröllop? Omöjligt. Det var alldeles, alldeles, underbart (som Askungen skulle sagt)! Verkligen. Jag är så utled på all Hollywood-romantik vi matas med i filmer och tidningar. Det vi fick se igår var romantik på RIKTIGT. Två människor som mot alla odds får varandra. Det slår varje film jag sett som haft någon form av Pretty Woman-handling med hästlängder. Och då syftar jag inte på all pompa och ståt, även om det gav en snygg inramning, utan om det faktum att två personer som egentligen inte alls var menade för varandra trots allt hittade en väg tillsammans.

Nej, jag tänker inte argumentera för monarkins vara eller icke vara (jag tror ni redan förstått att jag är för vårt kungahus). Dagens blogg handlar om kärlek. Både mellan de två människorna som vigdes igår men också mellan människor i allmänhet. Det smittar nämligen. Kärleken är värre än svininfluensan; den går varken att vaccineras eller behandlas mot.

Alltså: Länge leve kärleken!

fredag 18 juni 2010

Lycka och hemligheter

Visst ser det underbart ut? Jag vill läsa den här boken, trots att jag kan gissa vad som står i den. Gammaldags värderingar om mannen som familjens överhuvud och kvinnan som den ömma modern. Lite förutsägbart, nes pas? Men ändå.

Det är något med färgerna, hur de står (lite stela och obekväma), bakgrunden (är den en lada, ett hus, en kyrka?) - men framför allt titeln! Alla böcker som börjar med ordet "Secret" vill jag läsa. Helt urskiljningslöst; det kan vara allt från lycka till förbränningsmotorer. Bara det involverar någon form av hemlighet är jag intresserad. Avmaskning, köttbullsrullning, impregnering, frösådd, vindkraftverk, ostronöppning. Let me know the secrets!

Vilken hemlighet känner jag till som jag kan förmedla i en bok, tänker jag för mig själv... Nu har jag det: Jag vet hur man dammsuger en legolåda utan att några bitar försvinner (nylonstrumpa över insuget). Kanske inget revolutionerande, eller nytt, men dock. Håll tillgodo!

torsdag 17 juni 2010

Star Wars på svenska

I brist på inspiration (och eftersom jag är totalt utmattad idag) gör jag det enkelt för mig genom att lägga ut en länk på ett klipp som jag tycker är skitkul. Det är förstås sonen som inspirerat till detta - Star Wars regerar i hans värld!

May the force be with you!

onsdag 16 juni 2010

Paparapapapapaaaa (trumpetfanfar)

Jag fyller 100. Blogginlägg alltså.

Troligen borde man fira detta genom att skriva ett alldeles lysande inlägg; smart, roligt och grammatiskt korrekt. Men nä. Det blir precis som vanligt, nonsens och taffligt ihopljugna texter.

Etthundra. Så många år tänker jag bli. Minst.
Etthundra. Så många kronor har jag på mitt sparkonto. Minst.
Etthundra. Så många gånger har jag ljugit i ett pressat läge. Minst.
Etthundra. Så mycket tycker jag att ett par maffiga jeans borde kosta. Högst.

måndag 14 juni 2010

Björktrast och självförakt

Miiiiauuuu. In kommer katten Selma tillsammans med en mycket skadad, olycklig, blodig och skrikande björktrast. Som en trasdocka hängde hon ur munnen på min ohyggligt stolta jägarinna. Trasten skrek och flaxade för sitt liv så att fjädrarna yrde och i kalabaliken som rådde hann jag svälja åtminstone hälften av allt dun som virvlade runt (symptom på fågelinfluensa, någon?). Dessutom: Fågeln var nästan större än katten - hur är det ens möjligt att släpa in en så stor rackare?

Här kommer en bekännelse, fullt av självförakt: Jag kunde inte hantera läget. Jag borstade helt sonika upp den lilla skrikande varelsen på skyffeln och la ut den i buskarna med en bön om att den skulle piggna till på ett mirakulöst sätt (ja, under tiden låste jag in katten i köket under vilda protester, hon har ägnat resten av kvällen åt att blänga surt på mig "förrädaren").

Jag borde ringt Lili och Sussi. Eller en jägare. Eller en ornitolog. Eller någon annan som kan ta hand om fåglar som vår familj lemlästat. Eller rent av slagit en stekpanna i huvudet på den. Men jag kunde inte. Finns det liv, finns det hopp. I morgon ska jag lägga den i en liten kartong (om den är kvar) och ställa upp på taket, dit inga hemska katter når.

Nu väntar jag bara på att min andra katt Julius ska komma hem för kvällen med ett sönderslitet vildsvin i gapet. Jag skulle inte ens bli förvånad.

söndag 13 juni 2010

Medelålders och läskigt nöjd

Det låter fint (men livet började ju FÖR fyrtio år sedan). Visst, jag fattar vad de menar. Och jag håller med. Det måste vara min ökade erfarenhet som gör att jag faktiskt tänker (med bibehållen fattning) mig att livet är på väg in i nästa period. Medelåldern.

Jag gillar namnet. Medelåldern. Det låter lite Hollywood. Som om livet kommer regisseras av en känd filmskapare med drama som huvudämne under sin studietid på scenskolan (eller vad det nu kan heta i landet over there).

Saker händer i medelåldern, vänner. Låt mig ge några exempel ur mitt eget liv:

- Jag intresserar mig plötsligt för inredning. På ett kommersiellt och lite mainstream-aktigt sätt. Min bohemiska läggning går ronder mot min nya personlighet som vill ha en servis i en och samma färg, en och samma design som inte är kantstött eller taffligt hopplockad på Myrornas.

- Jag mår illa av för mycket sött. När hände det? "Nej tack, det är lite för sött för min smak" hör jag mig själv säga ibland. Jag ser det som det första tecknet på ren och skär galenskap.

- Jag är inte lika hypokondrisk längre. Numera ligger jag bara snäppet över vad som kan betraktas som godkänt.

- Min son har större fötter än jag. Han är elva år.

På tal om sonen. Nu ska vi äta middag och se en film. För han har sommarlov och jag är gammal nog att vara upp sent, trots att det är arbetsdag i morgon.

onsdag 9 juni 2010

Grovplanering inför pensionen


När jag blir gammal ska jag skaffa en konstig hobby. Eller en alternativ (läs: udda) personlighet. Helst något som går att tjäna pengar på. Om jag inte fortsätter att måla tavlor ligger följande alternativ mig varmast om hjärtat:

- Virka strumpor till småfågel
- Tälja Star Wars minifigurer
- Spela ukulele på fritidsgårdar
- Tova tofflor till personer med kallbrand
- Sjunga sånger för lomhörda
- Dansa obehärskat i stora folksamlingar
- Skippa personlig hygien
- Klippa en frisyr som skrämmer små barn och amfibier
- Skaffa en nasal röst

Ack ja, det blir stressigt. Får nog börja redan nu om jag ska hinna igenom listan.

Közönöm!

fredag 4 juni 2010

Pest eller kolera

(Låt mig börja med att kraftigt ta avstånd från rökning, jag är trots allt hälsopedagog och skulle antagligen bli av med intyget om jag propagerade för rökning. Det gör jag alltså inte. Det är symboliken jag vill åt. Det fattar ni väl? Dåså, då återvänder vi till själva inlägget.)

Tänk så många saker i livet som kan sorteras in under "val som ska göras och som driver mig till vansinne". Ta till exempel min kommande medicinering för reumatismen - den gör mig antagligen bättre i kroppen men ökar cancerrisken markant. Eller en så enkelt sak som att äta glass när man är laktosintolerant... njutning kontra gaser?

För att inte tala om våndan när man går i husköpartankar. Underbart läge kontra tjusig inredning. Nära till centrum kontra ogenerat på landet. Renoveringsbehov med chans att sätta sin egen prägel på huset kontra nyrenoverat med någon annans tapetval på väggarna.

Reflektion: Jag borde skämmas över hur bra jag har det (eller snarare att jag har mage att gnälla över svåra val). I takt med att I-landsproblemen radas upp upptäcker jag att jag är en rik, rikare, rikast person. Inte på pengar, men tacksamhet.

Summering: Lyssna till magkänslan. Hellre pest än kolera. Eller tvärtom. Välj själva.

torsdag 3 juni 2010

Levnadsregel för kaffedrickare

Man kan aldrig skaffa sig för många maniska aktiviteter. Här kommer en till. Håll till godo!