It's a wonderful life

Precis så här känner jag mig. Som i en film.

Idag är livet bra. Faktiskt jättebra. Projektrapporten är inlämnad, det går som en dans när man ser till att välja sina studiekamrater med omsorg. Vilket jag gjort. Det är en ren glädje att jobba tillsammans med en så här härlig kvinna (hennes blogg hittar du här).

Valborgsmässoafton firas med en bunt barn av blandad härkomst. Sammanhanget ikväll handlar om grill, våreld, lotter, körsång. Om det inte regnar. Då blir det soffmys för hela slanten. Vi är flexibla. Och börjar bli gamla.

(OBS! Kom ihåg barndomens råd om att inte stå för nära elden om ni har täckjackor eller andra lättantändliga kläder. Eller en andedräkt som luktar T-röd, för den delen. Såvida ni inte arbetar för Cirkus Cirkör.)

En guldfisk i magen

Joråsåatt. Jag går mest omkring och tänker på livet och kärleken. På hur saker är och har varit, hur det ska bli. Jag strosar runt med en liten guldfisk i magen som sprattlar och stojar, hon är glad och lite orolig på samma gång. Det är läskigt när hjärtat börjar bulta som om jag vore femton igen. Det blöder en massa inuti, det är varmt och kleggigt, rinner runt och snurrar, bränner mina kinder, kokar hjärnan, snörper ihop andningen. Läbbigt. Härligt.

En pyromans bekännelse

Att åldras på grannens trappa

Jag hör inte till de som vill att familjen ska dra ur "pluggen" när jag blir gammal eller skröpplig. Nä, jag tänker att min familj ska få göra allt för att hålla kärringen vid liv. Till vilket pris som helst. Alltså misstänker jag att när min familj fått nog, kommer de att sätta ut mig på grannens trapp precis som på bilden.

Därför vill jag redan nu uppmana mina grannar - börja bunkra Tena Lady och mintchoklad, jag fyller snart fyrtio och snart kanske det knackar på dörren...

Shop-o-logic

Heffaklumpens fru är full

Tänk vad en vulkan kan ställa till med. Vissa kan inte flyga till Malaga medan andra sitter fast i Las Vegas. OBS! Autentiska fall, jag känner folk som faktiskt råkat ut för just detta. Nu använder jag mig av källskydd så jag kan inte ge er namnen. Men de finns. Inte i Malaga men i Las Vegas.

Själv skulle jag vilka åka till Island. För jag kan inte uttala namnet på vulkanen. Enfjollafalleromkull? Hejjagbjuderpåfrallaochkull"? Heffaklumpensfruärfull"?

Ni ser. Jag måste åka.

En tydlig man med kavaj

Tydlighet varar längst. (Det är allt jag tänker skriva idag eftersom jag har fullt upp med att förvånas över att helgen redan är slut.)

Közönöm!

Terror på toa, ett drama i hundra akter

Vi har haft maginfluensa. Det känns som på bilden. Nu är vi bättre. Och för det tackar vi vår lyckliga stjärna. En enda dag till och jag hade ringt statsministern. Det får vara någon måtta på vad en medborgare i landet Sverige ska behöva utstå.

Men nu har vi gjort vår plikt. Spolat och gått vidare, kan man säga.

På min anslagstavla:

You bet.

Håglöshet och nya skor

... och ovanstående visdomsord vill jag att ni tänker på om ni träffar mig, spatserandes på gator och torg med blänkande lackskor. Puckelryggen och gamnacken handlar om fashion. Skorna handlar antagligen mest om skoskav. Och promenaden i sig handlar antagligen om att jag måste fylla på chokladförrådet.

En familjekrönika

Det var tuffa tider när jag föddes, på 70-talet. Framförallt eftersom att min familj envisades med att klä sig i paltor från sekelskiftet och bo i en kolonistuga. Det är jag i mitten på fotografiet. Eller så är det min ofödda syster, svårt att säga, vi är så lika.

Mannen i mustasch längst till höger hör egentligen inte till familjen utan adopterades som 32-åring av min farfar som behövde hjälp i trädgården. Han hade fått ett föreläggande från kolonilotts-generalen om att inte någon beskar vildvinen omedelbart skulle områdets pudlar få fritt tillträde till tomten. (Därifrån kommer uttrycket "shit in the garden".)

Som ni säkert räknat ut sov vi i skift eftersom vi inte fick plats att ligga ned samtidigt. Det var en härlig tid. Sömnbrist är riktigt kreativt när den går över i ren galenskap. Vilka historier vi kan berätta från den tiden: Morbror Olle tjuvvattnade alla morotsland så att skörden möglade bort, Kusin Konstantin fick en liten gullig psykos och utnämnde sig själv till Kung av Bladlössen och gamla moster Märit virkade koftor till alla traktens uteliggarkatter.

Men till slut fick hon nog, Märit (se bilden), och ville flytta till något större. Det var då vi köpte en cirkus och började turnera i Baltikum och Bortre Kongo. Men det är en helt annan historia.

Lego - the arty way

Vilken fantastisk skapelse! Den skulle jag kunna köpa om jag hade twenty-million-dollar på banken. Och det har jag inte. Så det närmaste jag kommer ett konstverk som detta är att jag ser till att bygga min egen skapelse... Och ääääntligen har jag fått en idé om något jag kan göra med alla små plastbitar som invaderar mitt hem. (Min son äger ca 183256865019874 legobitar så jag har ett ruggigt bra utgångsläge.)

Dumbo kommer med våren

Visst är det vår i luften, trots att den tvekar - ni vet, det gör ju ont när knopparna brister och allt det där vackra hon diktade om. Men frågan är väl om det inte finns andra skäl till att det gör ont i träden, handlar det egentligen inte om vilken art som väljer att bygga bo...?

Som ni ser på bilden (jag var ute och fotograferade nu i morse) så har det säkraste vårtecknet av dem alla anlänt. Vi vaknade av ljudet från vingslagen (öronslagen) och det massiva stön som trädet gav ifrån sig när Dumbo landade. Och vilket fint bo han hunnit bygga. Ja, för det är faktiskt så att arten Dumbos hannar både bygger bo och lägger ägg. Honorna sitter på puben och glor på sport i nätbrynja.

Jag passar dock på att utfärda en varning: Stå inte under trädet. Undvik direkt ögonkontakt.

Doktor Hannapaj ordinerar

Ibland säger folk till mig att "livet kan inte bara vara roligt". Nähä. Men det skadar väl inte att försöka? Tänker jag för mig själv för det kan man ju inte säga till någon som inte förstår att humor handlar om överlevnad.

När jag känner att livet känns lite knepigt att hantera brukar jag unna mig själv någon av följande dvd-boxar: Hipphipp, Hey Baberiba, Smack the Pony, Cleo, Parlamentet, Fredag hela veckan, Kvaretet Skatan, Pyjamas, VaranTV, The Office, Extras. Det märkliga är att det hjälper att se andra skratta. Och till slut kanske man kan inbilla sig att även jag kan brista ut i ett hästgarv, trots att saker och ting suger för tillfället. Och vem kan hålla sig för skratt när Ricky Gervais håller utvecklingssamtal?

På samma sätt funkar Melodikrysset, Svensktoppen eller vad-som-helst på P1. Inte för att det är så himla roligt, utan för att det är vardagligt. Vad som än sker i världen förblir vissa saker oförändrade (ungefär som Mona Sahlins make up).

Alltså, doktor Hannapaj ordinerar: Humor och vardaglighet. (Choklad funkar också.)

En husmors bekännelse

Tänk så gammaldags jag egentligen är. Jag som trodde att en god husmor skrubbar badkaret med en känsla av djup tillfredställelse och så är det precis tvärtom. Jag är en av dem. Kvinnor som har annat för sig än att jaga damm, bakterier och sängkvalster. Vi som struntar i hudavlagringar och hår i avloppsbrunnen. Härligt. Sicken gemenskap.

Och ändå. Något inom mig protesterar numera om jag inte har rent och snyggt. Kläderna på galgar i garderoben och disken inplockad i skåpen (helst i färg- och storleksordning). Mysko, det där. Är det klimakteriet? Eller växthuseffekten? Själv misstänker jag att jag "beamades" upp till ett rymdskepp någon gång i 32-årsåldern och fick ett litet chip inplanterat i pannloben (jag ger mig f-n på att de ligger bakom rynkorna och celluliterna också).

Som tur är har jag lärt mig att avaktivera chipet med hjälp av 200 g mjölkchoklad och en Pepsi max. På så sätt ser jag till att inte mitt liv förspills med skurborste i hand och lödder i blick.

Om nu någon var orolig.

Jag närmar mig FYRA NOLL

... och ett tecken på det kan vara att ingen längre lägger märke till mig. Jag får helt enkelt upplysa min omgivning om vilken puma jag innerst inne är. Det är ett heltidsjobb, trust me.

Visst, jag kanske inte är någon knock-out i bikini direkt, men mitt hjärta är hyfsat rent från plack. Jag är inte allt för åderförkalkad. Jag håller mig hel och ren (åtminstone till fest). De flesta av mina tänder är orginal. Jag har färre rynkor är en nedsvettad linnekavaj och jag har det mest av mitt eget hår kvar, framförallt på benen.

Vad mer kan en man begära?

Nakna damer och livet utanför

Knepet är att hitta sitt eget perspektiv. Både när det gäller konst och livet i stort.

Påsk och friterade räkor

Jag och sonen kommer (på hans begäran) att tillbringa långfredagen på en kinakrog med friterade räkor i truten. Vi ska leta upp en buffé men devisen "ät tills du börjar snacka mandarin" och fullkomligen frossa oss illamående. Huruvida den aktiviteten strider mot påskens budskap låter jag vara osagt.

Påskens fyra prioriteringar, rangordnade:

1. Glad son (kinakrog, påskägg, lego och få slappa i soffan framför Simpsons)

2. Glad mamma (samma som gör sonen glad men byt lego mot böcker)

3. Glada katter (solsken, småfåglar, trädklättring)

4. Göra klar examinationsuppgiften i Stress & Coping (no comment)

Ha en härlig påsk och glöm inte att vissa av äggen behöver skalas innan de förtärs...!