Tänk så gammaldags jag egentligen är. Jag som trodde att en god husmor skrubbar badkaret med en känsla av djup tillfredställelse och så är det precis tvärtom. Jag är en av dem. Kvinnor som har annat för sig än att jaga damm, bakterier och sängkvalster. Vi som struntar i hudavlagringar och hår i avloppsbrunnen. Härligt. Sicken gemenskap.
Och ändå. Något inom mig protesterar numera om jag inte har rent och snyggt. Kläderna på galgar i garderoben och disken inplockad i skåpen (helst i färg- och storleksordning). Mysko, det där. Är det klimakteriet? Eller växthuseffekten? Själv misstänker jag att jag "beamades" upp till ett rymdskepp någon gång i 32-årsåldern och fick ett litet chip inplanterat i pannloben (jag ger mig f-n på att de ligger bakom rynkorna och celluliterna också).
Som tur är har jag lärt mig att avaktivera chipet med hjälp av 200 g mjölkchoklad och en Pepsi max. På så sätt ser jag till att inte mitt liv förspills med skurborste i hand och lödder i blick.
Om nu någon var orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar