En familjekrönika

Det var tuffa tider när jag föddes, på 70-talet. Framförallt eftersom att min familj envisades med att klä sig i paltor från sekelskiftet och bo i en kolonistuga. Det är jag i mitten på fotografiet. Eller så är det min ofödda syster, svårt att säga, vi är så lika.

Mannen i mustasch längst till höger hör egentligen inte till familjen utan adopterades som 32-åring av min farfar som behövde hjälp i trädgården. Han hade fått ett föreläggande från kolonilotts-generalen om att inte någon beskar vildvinen omedelbart skulle områdets pudlar få fritt tillträde till tomten. (Därifrån kommer uttrycket "shit in the garden".)

Som ni säkert räknat ut sov vi i skift eftersom vi inte fick plats att ligga ned samtidigt. Det var en härlig tid. Sömnbrist är riktigt kreativt när den går över i ren galenskap. Vilka historier vi kan berätta från den tiden: Morbror Olle tjuvvattnade alla morotsland så att skörden möglade bort, Kusin Konstantin fick en liten gullig psykos och utnämnde sig själv till Kung av Bladlössen och gamla moster Märit virkade koftor till alla traktens uteliggarkatter.

Men till slut fick hon nog, Märit (se bilden), och ville flytta till något större. Det var då vi köpte en cirkus och började turnera i Baltikum och Bortre Kongo. Men det är en helt annan historia.