Egentligen har jag semester. Men det hinner jag nästan inte med. Jag ligger redan efter i planeringen vad gäller:1. Strandbesök och tillhörande solbränna (jag är vit som en magnecyl)
2. Sociala aktiviteter (var är alla grillkvällar med sangria eller paraplydrink?)
3. Sommarsnygghet (rakade ben och målade tånaglar förekommer mest på andra.)
4. Beach 2010 bantning (glass, godis och läsk regerar. Dessvärre.)
Jag skulle kunna må dåligt över detta på ett självömkande och martyrlikt sätt men eftersom jag fick kortisonsprutor i axlar och armbågar i förra veckan känner jag mig alldeles för frisk för att tycka synd om mig själv. Jag har till och med målat om köksluckorna. Och en bokhylla. Med en viss grace och elegans, om jag får säga det själv. Inte illa pinkat för en gammal ledsvag kärring som jag.
Jag känner mig lite som en av de där härliga kvinnorna i målarfärgsreklamen som målar om huset med en klatchig sjal runt huvudet och avslutar med att pussa sin skäggige man och ge ungarna en glasspinne. Självklart skiner solen och grannarna vinkar glatt på avstånd, i motljus.
I morgon ska jag: Ringa de jag borde men inte hunnit. Fika med de jag borde men inte hunnit. Starta upp med ny medicin som jag borde men inte hunnit. Låta bli att äta glass som jag hunnit men inte borde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar