Jag är beredd att hålla med Arne denna gång. Det händer inte allt för ofta, men just i detta fall nickar jag instämmande. Det finns alltid något att krisa loss över. Kattkräks i sängen t ex, för att ta ett mycket färskt exempel ur det verkliga livet. Här kommer dessutom en alltför detaljerad beskrivning ingen har bett om: Samma kisse satt och mumsade på en liten, skabbig fågel ca 30 min innan själva "returen". Jag vill inte ha uppstötta sparvar i sängen, det signalerar fågelinfluensa och triggar min hypokondriska läggning. (Tamiflu, någon?) Men nu var det visst 40-årskrisen som var ämnet för dagen. Jag blev lite "carried away" av fyndet i sängen, ber om ursäkt för avstickaren. 40 år om ett par veckor, alltså. Kris? Nä. Eller jo. Den har ju pågått sedan jag fyllde sex år och insåg att världen är så stor, så stor. Jag är van. Man bryter ihop och plockas samman, bryter samman och plockas ihop. Och för varje gång blir man lite starkare i skarvarna. Och lite tröttare på sparvarna. (Suck, då var jag tillbaka på kattkräkset igen. Enkelspårig så det förslår. Måste vara åldern. Aaaarrrrrgh!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar