Jag har sett alldeles för lite dans i mina dagar. Men ändå tillräckligt mycket för att ha en favorit: Anna Vnuk. Jag vet inte hur hon gör det, men när hon dansar blir allt till magi. Jag blir en bättre, vackrare människa, världen blir ljuvligt gåtfull och karlarna ser ut som filmhjältar från 50-talet.Vad är det för en speciell gåva vissa människor har, som kan få andra att känna livet strömma genom ådrorna? De kan ge uttryck åt någonting som vi vill visa men inte kan, eller inte ens visste om att vi behövde förmedla. Det är som att få ta del av en hemlighet som man inte visste att man ville veta. Och för en person som jag, med lätt narcissistisk läggning, blir tanken att jag genast ska gå ut i landet Sverige och uträtta storverk. I någon form. Det är inte så himla kinkigt inom vilket område, jag kan ju det mesta. Laga tänder, fixa fred, rolla väggar, bota sjukdomar, vattna blommor och styra stormakter.
Och allt detta för att hon dansar så bra, Anna Vnuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar