Jag är lite sjuk idag. Då passar det väl bra att jag ägnar de febriga stunderna i sängen åt att tänka på hur tacksam jag är över hur bra jag har det. Visst, luftrören låter som en blockflöjtslektion i Torshälla allmänna musikskola, men det kunde vara värre. Det är först när man börjar låta som en ostämd tenorsax som det börjar bli synd om en. På allvar.Det är när jag får lite tid över i sjuksängen som jag hinner ikapp mig själv och inser att jag är en lyckans ost (traditionellt talesätt, googla gärna) och inte alls förtjänat det goda liv jag lever. Vem ska jag tacka? Hur kan jag återgälda detta? Räcker det att skriva en insändare? Dagens ros? Donera ryggmärg? Bli världsfadder? Klä mig i säck och aska?
Nåd. Det är ett så vackert ord och borde användas oftare. Gör det. Det tänker jag göra så snart jag piggnat till och återgått till ett utseende som inte skrämmer små barn och nervöst lagda damer med anlag för bältros.
Prosit!
Krya på dej, och du är vard all lycka för att du är den du är!!
SvaraRaderaKram