Nu sover min älskade katt för alltid. En änglakatt i himlen, precis som hon var på jorden. Om jag kunde, skulle jag beskriva hur mycket jag och sonen saknar henne, hur orättvist det är att hon blev påkörd och inte fick leva ett långt och lyckligt kattliv. Jag skulle också berätta om hur tomt det är här hemma och hur hennes kattbror letar efter henne om kvällarna. Jag ropar fortfarande Selmas namn när jag ska kalla in katterna för natten. Hoppas hon hör mig i himlen och förstår hur mycket kärlek hon bidrog med här på jorden.
Sov gott, vår lilla rulltårta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar