Tanten som aldrig vill bli stor

Jag avundas kvinnor som köper vita tulpaner på fredagar. Det grämer mig att de redan innan vet vilken vas de ska sätta tulpanerna i och på vilket bord de ska stå. Jag skulle vilja vara sådan. De verkar dessutom också alltid ha nyrakade ben och alla räkningar insorterade i pärmar. I bokstavsordning.

När jag träffar kvinnor som dessa tycks mitt eget liv vara en enda lång happening. Med lurviga ben. Och en skokartong full med betalningspåminnelser.

Är jag månne tanten som aldrig vill bli stor?