... som Bob Hund en gång i tiden skaldade. Jag är sannerligen förvirrad över denna berg-och-dal-bana vi kallar livet. Ena dagen är allt på topp, andra dagen står man snopen och funderar över vad f-n som hände? Detta eviga prioriterande tar kål på mig. Gör hål i mig. Hackar mellanmål av mig (ett icke kalorisnålt alternativ, rekommenderas varken av livsmedelsverket eller Stephan Rössner). Men, men, jag gör det lätt för mig i prioriteringsångesten och låter gårdagens inlägg spilla över på dagens: Störst av allt är ändå kärleken. Sen skiter jag i resten, tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar