Det låter fint (men livet började ju FÖR fyrtio år sedan). Visst, jag fattar vad de menar. Och jag håller med. Det måste vara min ökade erfarenhet som gör att jag faktiskt tänker (med bibehållen fattning) mig att livet är på väg in i nästa period. Medelåldern. Jag gillar namnet. Medelåldern. Det låter lite Hollywood. Som om livet kommer regisseras av en känd filmskapare med drama som huvudämne under sin studietid på scenskolan (eller vad det nu kan heta i landet over there).
Saker händer i medelåldern, vänner. Låt mig ge några exempel ur mitt eget liv:
- Jag intresserar mig plötsligt för inredning. På ett kommersiellt och lite mainstream-aktigt sätt. Min bohemiska läggning går ronder mot min nya personlighet som vill ha en servis i en och samma färg, en och samma design som inte är kantstött eller taffligt hopplockad på Myrornas.
- Jag mår illa av för mycket sött. När hände det? "Nej tack, det är lite för sött för min smak" hör jag mig själv säga ibland. Jag ser det som det första tecknet på ren och skär galenskap.
- Jag är inte lika hypokondrisk längre. Numera ligger jag bara snäppet över vad som kan betraktas som godkänt.
- Min son har större fötter än jag. Han är elva år.
På tal om sonen. Nu ska vi äta middag och se en film. För han har sommarlov och jag är gammal nog att vara upp sent, trots att det är arbetsdag i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar