... förutom att vi alltid går klädda i semi-päls (dvs kattludd) har vi också alltid småsår på händerna och fötterna. På händerna för att vi aldrig hinner ställa ned matskålen tillräckligt fort och på fötterna för att de är det enda som syns när kissen ligger under sängen och lurpassar på sitt människobyte. Nakna fötter ger 139973 poäng i kattvärlden.
Det är vi kattägare som bär de allra tyngsta kassarna från veckohandlingen på ICA Maxi - kattsand och mat väger mer än en fullvuxen karl! Det är också vi som bär ut de tyngsta soppåsarna - återigen kattsand och mat men denna gång i ett mer "nedbrutet" stadie.
En kattägare kan ägna timmar åt att ropa in en bångstyrig kisse som är mer intresserad av att gömma sig i gräset och förundrat glo på människan som står och gormar sig hes i dörröppningen. Till slut kommer ändå kissen in, äter - och blir utsläppt igen. And so the story goes.
Jag älskar att mina katter inte visar mig tillbörlig respekt. Jag vet att varje gång de lägger sig i mitt knä eller runt axlarna gör de det för att de själva vill, inte för att visa sig tillgivna eller ställa sig in. De älskar mig. På sitt eget kattaktiga sätt.
Kanske delar mina katter och jag livsfilosofin "är det tråkigt låter jag bli". Mjaaauuuu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar