Det här med att klippa lugg. Varför gör jag det? Jag passar inte i lugg, har aldrig gjort och kommer antagligen aldrig att göra det. Men tänk om, funderar jag, när frisören närmar sig med sina slipade verktyg, redo att ta sig an mina trassliga testar.
Tänk om en lugg just vid detta tillfälle i livet är det som är nyckeln till evig lycka (läs: ungdomlig approach). Kanske har mitt åldrande ansikte vuxit in i en fas där luggen kommer att komplettera mig, ge mig den där speciella känslan av kulturvetare/ filmskapare/ författare. Jag har ju numera även ett par avantgardistiska läsglasögon att komplettera min nyvunna look med.
Men nej. Det funkade inte. Den här gången heller. Skit också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar