Min katt är en krigshjälte

KATTENS HJÄRNA

Min katt Julius känner sig berövad sin manlighet. Och han har rätt. Idag snuvade jag honom på alla möjligheter att bli traktens Don Juan, att få så sin vildhavre med traktens (lösaktiga) honor. I all sin ynklighet sitter han nu på golvet och saknar vitala delar. Självklart anklagar han mig för att ha stulit dem, det syns på hans förorättade min.

Och visst. Jag bär skulden. Det var ju trots allt jag som betalade veterinären ettusenetthundrasjuttiotvå kronor för att plocka bort de delar av min katt som nu så innerligt saknas. Han liksom tittar på sin stympade kropp och tänker: "Var är de? Varför gör de så här? Jag behöver kräkas."

Men - utan att klaga (eller ja, han lät som en skadskjuten grävling på vägen till veterinären) hanterar han sina skador som en riktigt man. En krigshjälte. Sårad i strid. Med ärrvävnad på de mest onämnbara ställen. Respekt.