Jag skulle vilja vara en person som gillar att titta på sport. De verkar ha det så himla mysigt framför tv:n; de hejar på sitt lag, äter popcorn, får högt blodtryck och skriker både när det går bra och dåligt. Dricker öl och kramas. Sicken gemenskap.
Jag har ju trots allt idrottat ganska mycket själv (mest i en yngre upplaga av mig själv) och ändå inte lyckats få upp något intresse av själva tittapåandet. Tvärtom, jag kan inte alls förstå meningen. Det roliga med sport är ju att utföra den, inte se på när andra gör det. Jag sitter och ser skeptisk ut när folk hetsar upp sig över andra folk som hoppat högt, långt och brett. Sparkar bollar eller skjuter puckar. Springer fort och långt. Åker på brädbitar och skjuter på andra brädbitar. Åker kälke i åtsmitande kläder. Jag misslyckas med att ens låtsas vara intresserad. "Tjoflöjt!" kanske jag piper, mest för att få vara med i OS-tittar-klubben.
Jag fattar inte grejen när jag möter hålögda människor som lyckligt berättar om hur trötta de är för att de suttit uppe och sett på OS hela natten. Det kan ofta vara samma människor som aldrig själva låtit sin kropp ta del i en flåshöjande aktivitet. De väntar på att jag ska säga: "Ja, visst är det spännande?" eller något annat som visar hur härligt engagerad jag är. När jag istället svarar "varför då?" medför det oftast en ogillande blick och svaret "för att det bara är var fjärde år". Jaha. Ridå. Här väljer jag att inte gå vidare i samtalet eftersom jag inte ens har en aning om vilken sport som visats och ännu mindre om det medfört några svenska framgångar som jag borde varit stolt och tacksam över. Som en sann landsmaninna. Heja blågult, liksom.
Om jag kunde springa fort och vinna mästerskap skulle jag göra det. Eller vinna fotbollsmatcher. Eller dansa så att klackskorna glöder. Men ni behöver inte komma och kolla. Jag kan ringa och berätta hur det gick. Så kan ni göra något annat vettigt under tiden. Virka strumpbyxor till gråsparvar till exempel, de ser ut att frysa om fötterna i detta eviga snötäcke som kallas vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar