”Det är tanken som räknas”. Nej du, din lilla slacker, det är handlingen som räknas. Hur kan något som bara tänkts räknas? Denna fras läggs ofta till efter att personen ifråga lämnar över en – i deras ögon – lite för billig present. Men det var väl ändå det faktum att de köpte något och baxade sig till tillställningen som räknas. Inte att de tänkt köpa en dyrare present. Eller? Att jag sitter hemma och tänker på de föräldrarlösa barnen i Haiti kan väl knappas räknas? ”Det är handlingen som räknas”, ändrar jag friskt talesättet till, i sann existentialistisk anda (Go, Sartre, go!).
”Man är inte äldre än man känner sig”. I så fall skulle jag vara 152 år gammal. Är detta inte bara ett sätt att hävda att man håller sig uppdaterad med kidsen? Och om man måste poängtera det misstänker jag att det dessvärre tyder på det motsatta. Ett annat alternativ kan vara att man försöker bortförklara varför man beter sig som en fjortis trots att man är en förtis. Att man faktiskt inte lärt sig ett skit av sina tidigare misstag eller gjort några nyttiga erfarenheter av sin tid på jorden...
Jag ändrar raskt detta till ”Man är precis så gammal som man ser ut att vara”. Och det är något bra i min lilla, lilla värld av blommor.
”Arga katter får rivet skinn”. Nja. Ska det inte vara ”Långsamma, lite introverta katter som har en kass attityd riskerar att åka på storstryk av de andra, lite mer utåtagerande katterna som inte kunnat knyta an till sin mamma i distadiet”. Fast det är klart, det första går ju snabbare att säga.
Nähäpp, nu går jag och unnar mig lite mer existentialistisk ångest. Och kaffe. Trevlig lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar